söndag 23 januari 2011

Att stanna

Du tänder på Nikotin, Jag tänker, händer, sväljer
Som Östeuropa, Gambia, gradvis, gränslöst, glöder, gult,
Altitud, endorfin, faksimil, mätare, överslag

Och med en blick som fotografi, fast, tacksam, grafik,
En visuell grammatik kronologisk, dramaturgi, linjär, och sammansatt, alltid
Envis, lite tårögd, linserna skaver säger du men jag vet att det är din självförsvarsmekanik
Det skapar ett beroende, en bottenlös sådan, med en finstilt, fotnot längst ner

Och med en blöt, inledning, osm av någon anledning leder uppför din handled
Till en oväntad, hårfärg, ohämmat
Det fins en intention och ambition, en inbjudan som antyder bordsplacering
Fast med osäker, etikett, som kameleont härmar, grannskap
I motljus blir siluetter, svårlästa, så jag prövar att le

Stannar, talar och tillåter, andningsuppehåll, hindrar, partiklar
Leker, lindar, ger upp men inte uppgivet, lämnar, Intryck
Avtryck, Mörkblå lila sådana, njuter, noggrannt
Nämner, namn, nästan, uteslutande, slutar, fortsättning följer
Evakuerar, improviserar, impulser, imponerar, knappt

Med ett kroppspråk som avslöjar, uppsåt, det avväpnar, vill ha mer
Så jag disponerar, tid och fotsteg, vinklar, lampor och sanningen, till min egen fördel
Möblerar, smärttrösklar, målar, tavlor (nej, måltavlor) och utan karta, tar fel avfart
Krashar i, nervcentrum, förbannar, skyller på dålig skyltning (nej, varandra)
Fast ångrar, lugnar, vänder, ansvaret, misstänker, matvanor

Så jag uppskattar, på avstånd, minns, ansiktsdrag
uttryck, för likhetstecken
Och hanterar, saknad, maniskt, kategoriserar
krypterar, kommunikation, i kryddhyllan
Med, din känsla för, detaljer, kan det inte undgå dig
Definierar, upprepar, synonymer, citerar, ordspråk
Och det kan tänkas självklart att språk har ord

Bekräftar, det vakna tillståndet, med en hälsningsfras
Begränsar? bokstaverar? (nej, stammar)
Demonstrerar, konsekvens, rutin, ordning och, förmåga, till, sammanhang

Samlar, erfarenhet, mod, tillräckligt, för, att orka
Visar var gränsen går med, övertramp, eller, takhöjd
Och tryggheten, i rodnaden, ljuger, aldrig, men räcker, sällan

ändå, tillräckligt, för att stanna.

Missförstå mig rätt nu

Har ni sett någon sjunka, har ni sett någon inte få luft, har ni sett någon gå sin väg har ni stannat tillräckligt länge för att se den komma tillbaka, har ni känt någon falla, har ni ramlat på gymnastiken, gnuggat upp huden på knäna. Har ni känt något gå sönder inom loppet av en mening och försökt dölja hur mycket svider.

Har ni varit så nära någon att konturerna inte längre gått att urskilja. Har ni rest er upp för snabbt och insett att ni fortfarande sitter och bara mötte en blick. Har ni fått horisontellsvindel. Har ni simmat riktigt långt ut, tittat ner och insett hur stort det är. Havet alltså.
Har ni tappat rösten, har ni gått i cirklar och tänkt att någon gång så måste jag ju komma ikapp mig själv.

Har ni försökt kväva ett skratt, Har ni stängt dörren, svalt låset och slängt nyckeln. Har ni fakeat tacksamhet, har ni spelat kär, låtsats vara lycklig för någon annan.

Har ni känt er som en kliché, öppnat en champagneflaska sett er runt och tänkt: Vad snabbt det går. Tiden alltså. Tiden ligger medvetslös i en snödriva på nyårsafton och mumlar något om skottår. Har ni försökt förklara för främlingen du följt hela vägen hem att du bara följde rökpuffarna hans varma andedräkt lämnade efter sig. Hur skulle det inte tolkas som en invit.
Har ni skällt ut någon och insett medan ni skriker att det var du som gjorde fel.

Har ni tänkt på ironi som en naturlag, en markägare med torgskräck, en arkeolog med dammallergi, En släktforskare som har svårt att minas namn, en präst med tourettes.
Har ni använt humor som ett sätt att distansera er?

Har ni önskat det fanns en riktigt knapp-kombination för odödlighet eller en reklamationsrätt, Har ni längtat efter ett erkännande, om ni bara hade ett kvitto som visar på vad ni har köpt. Att det fanns något kausalt, en innehållsdeklaration, ett underlag, kanske halkskydd eller kontaktuppgifte, någon att ringa.
Har ni letat efter tecken?
Den där blå gnistan som uppstår när luften är sådär torr, precis innan vi nuddar varandra. Visst betyder det någonting.

Har ni längtat efter kroppsvärme, åtminstone en plusgrad. Har ni försökt minnas när det slutade kännas meningsfullt att tända ljus. Har ni tagit fel på jackan och nervsystemet gått ut och, känt det blåsa från ett annat håll och tänkt såhär känns det precis såhär.

Jag tror att ni har det.