tisdag 1 juni 2010

Sitt ner i båten!

Hörru, Kuksugare

Det är en stoväxt arier som tycker att jag tar för mycket plats i baren. Och jag undrar om han har mist sitt förstånd eller om han bara är missförstådd. För i min umgängeskrets är inte en kuksugare nödvändigtvis något dåligt.

Så jag tänker, han kanske menade det som en fråga...

Hörru, Kuksugare?

Men det gör han inte, Så inbillar mig att jag kan utbilda honom.

Lugna ner dig. Jag ser att du läcker av intimitetsproblem. Jag ser igenom dina nödlösningar. Du letar nödutgångar, ett CTRL-ALT-DELETE för empatin, som låtsatskompisar och tredjehandskontrakt, plastblommor. Du vill ha ett rättstavningsprogram för kuraget, en aoutopilot för självklarheter som ingen behöver förklara.

Men skärp dig!

Det är aldrig någons fel. Ingen vill stå till svars. Alla vill festa men ingen vill stanna och städa.
Jag ljög inte, det var orden som kom ut i fel ordning.
Jag skrek inte det var mina stämband som vibrerade i otakt.
Jag är inte vilse det är min gata som hela tiden flyttar på sig.
Jag är inte full, Jag är okej, det var asfalten som kom upp slog mig i ansiktet.

Kafferingar i anteckningsblocket är inte ett tecken på effektivitet, mer ofta ett strömavbrott i motoriken.
Det räcker inte att visa framtänderna, ibland måste du visa framfötterna. Att du harklar dig innan du talar räknas inte som god retorik. Jag ser igenom din språkliga ateism, om du inte själv tror på vad du säger, hur ska du kunna övertyga mig?

Kom igen!

Jag vet att trängselavgiften är till bara för att få oss känna oss mindre ensamma. Jag vet inte vad dem har sagt till er men ta inte emot godis eller organ från främlingar det kan sluta med att du känner något du inte var beredd på.

När jag var liten så hade jag sönder en porslinskruka men limmade ihop den i smyg, fast gråtandes erkände allt för min mamma trots att den såg helt ny ut. För jag visste vart sprickorna fanns. Jag kan ofta undra vart den sortens ärlighet tog vägen. Om det bara var vårdslösheten som stannade kvar.

Så sitt ner i båten!