1) Jag lär mig gå. Jag lär mig tala, se, känna och falla framåt som aldrig förr. Jag vågar hoppas på att du möter mig.
Utan att se mig om, lita på att du fortfarande står bakom.
Jag önskar tusen gånger hålla din hand och känna den krampa lika hårt som min.
2) Du gör trottoaren trygg med bestämda steg, ser var kanten går. Din varma andedräkt i den kalla luften signalerar för en sekund var du kommer ifrån. Du minns varje ord, glömmer aldrig bort var nästa möte sker. Du önskar krampen kunde släppa.
3) Om rädslan tillåter, tar tillbaka allt elakt som gjorts. Om dagarna finns, förtjänar vi få älska varje sekund. Om försvaret sprängs, dras saknaden ut i ljuset. Om hänsynen hittar rätt, kan behoven mäta sig lika. En önskan som talas av två röster men är densamma.
4) Vi stelnar, som upphettad lera. Våra kroppar som kugghjul, händerna kupade runt varandras ögon. Tvinnar ord in i varandras mest blödande sår. Omöjlig att fly den andres våld. Vi önskar allt och musklerna slappnar av.
Utan att se mig om, lita på att du fortfarande står bakom.
Jag önskar tusen gånger hålla din hand och känna den krampa lika hårt som min.
2) Du gör trottoaren trygg med bestämda steg, ser var kanten går. Din varma andedräkt i den kalla luften signalerar för en sekund var du kommer ifrån. Du minns varje ord, glömmer aldrig bort var nästa möte sker. Du önskar krampen kunde släppa.
3) Om rädslan tillåter, tar tillbaka allt elakt som gjorts. Om dagarna finns, förtjänar vi få älska varje sekund. Om försvaret sprängs, dras saknaden ut i ljuset. Om hänsynen hittar rätt, kan behoven mäta sig lika. En önskan som talas av två röster men är densamma.
4) Vi stelnar, som upphettad lera. Våra kroppar som kugghjul, händerna kupade runt varandras ögon. Tvinnar ord in i varandras mest blödande sår. Omöjlig att fly den andres våld. Vi önskar allt och musklerna slappnar av.
