I remember, as I often do remember things with great clarity
Although in this memory, I don't know who you where, or if you where there.
I think it was you and I think you were there.
We were a team, we were kids or at least younger. And my words did not flow as eloquently as they do now. They did not have the same athletic aesthetic, And to the best of our ability the answers we came up with they had to do. Yet still to this day the best one is still 42.
We broke into this office-building
Not to steal anything, we just changed things, like the pencils and the family portraits and we switched chairs between the desks.
Just so when whoever worked there would come in on Monday morning and have that eerie feeling that something was out of place and different, but they just couldn't tell what it was…or why.
It was our revolutionary way of saying fuck you to the white collar bullys of our hometown.
Nothing going on here in your ordinary life, its just how you arranged it.
And then BLITZKRIEG!
(Kalimar, Kalimar)
…yeah, its was beautiful, good times. And maybe the reality didn't reflect what had happened but that was how we liked to pictured it.
But I cannot rid myself of this haunting phrase as they say "All good things must come to an end"
But then again who are they? the ones that said things like that
Cause I don't remember hearing anyone actually say that. So what Makes that statement true. It is like when you look in one of those books, thats always in the bathroom in your parents summerhouse. Ahh yes famous words, Spoken by..."unkown"...or "anonymous"...
Maybe, this is just a maybe.
Maybe it doesn't mean anything or its just so stupid that no one wanted to take credit for having thought of it.
To qualify as a word of wisdom, you have to do better than "anonymous" or "unknown". So no, Fuck they fuck all good things must come to an end. All good things must not come to an end, You can quote me on that!
Good things happen and they stay that way, even if you don't remember them correctly
So yes, well Anyhow, However, Havin' said that, Having that in mind, be so as it may, nevertheless
Fact is;
There is no I in team but there is is one in What if.
So what if there was one in team?
I would have wanted it to be you.
fredag 8 oktober 2010
tisdag 1 juni 2010
1234
1) Jag lär mig gå. Jag lär mig tala, se, känna och falla framåt som aldrig förr. Jag vågar hoppas på att du möter mig.
Utan att se mig om, lita på att du fortfarande står bakom.
Jag önskar tusen gånger hålla din hand och känna den krampa lika hårt som min.
2) Du gör trottoaren trygg med bestämda steg, ser var kanten går. Din varma andedräkt i den kalla luften signalerar för en sekund var du kommer ifrån. Du minns varje ord, glömmer aldrig bort var nästa möte sker. Du önskar krampen kunde släppa.
3) Om rädslan tillåter, tar tillbaka allt elakt som gjorts. Om dagarna finns, förtjänar vi få älska varje sekund. Om försvaret sprängs, dras saknaden ut i ljuset. Om hänsynen hittar rätt, kan behoven mäta sig lika. En önskan som talas av två röster men är densamma.
4) Vi stelnar, som upphettad lera. Våra kroppar som kugghjul, händerna kupade runt varandras ögon. Tvinnar ord in i varandras mest blödande sår. Omöjlig att fly den andres våld. Vi önskar allt och musklerna slappnar av.
Utan att se mig om, lita på att du fortfarande står bakom.
Jag önskar tusen gånger hålla din hand och känna den krampa lika hårt som min.
2) Du gör trottoaren trygg med bestämda steg, ser var kanten går. Din varma andedräkt i den kalla luften signalerar för en sekund var du kommer ifrån. Du minns varje ord, glömmer aldrig bort var nästa möte sker. Du önskar krampen kunde släppa.
3) Om rädslan tillåter, tar tillbaka allt elakt som gjorts. Om dagarna finns, förtjänar vi få älska varje sekund. Om försvaret sprängs, dras saknaden ut i ljuset. Om hänsynen hittar rätt, kan behoven mäta sig lika. En önskan som talas av två röster men är densamma.
4) Vi stelnar, som upphettad lera. Våra kroppar som kugghjul, händerna kupade runt varandras ögon. Tvinnar ord in i varandras mest blödande sår. Omöjlig att fly den andres våld. Vi önskar allt och musklerna slappnar av.
Sakernas tillstånd
Pupillen vidgas. Känslan drar åt. Hjärtat öppnas och bensinpriset stiger. Andningen ökar. Viljan segrar. Stämbanden vibrerar. Marken skälver. Rädslan skenar. Vuxna pratar. Muslimer skriker. Du mumlar. Barnen är elaka. Politikern undanhåller. Marknadschefen pekar. Sjukdomen tar över. Livscoachen ger upp. Biståndsarbetaren tar nya tag. Rymden tar slut.
Cykelkedjan hoppar av. Vykortet kommer bort. Maneterna hänger med. Årstiden gör ett segervarv. Ansvaret rymmer hemifrån. Gråten fastnar i halsen. Bröllopet ställer in. Handen glömmer sin plats. Regnet störtar, med dödsförakt, skriker TJOHOO!!
Adoptionsbyrån har REA. Ta två för en. Tillgång och efterfrågan kommer inte överens. Mobbaren slår hårdast. Tålamodet fegar ur. Fallskärmen ångrar sig. Sanningen speglar opinionen. Opinionen säger: Skoja bara. Nazisten vinkar frenetiskt. Missförståndet gör entré. Orden räcker inte till. Talfelet skyller på språkbristningen. Ordförrådet vet sina begränsningar. Kommateringen önskar den var en punkt. Punkten önskar att den var utropstecknet. Utropstecknet vill egentligen bara viska ömt, bara en gång.
Polarisen byter om. Matadoren har scenskräck. Verkligheten spelar svårtolkad. Dammråttor är flockdjur. Radioaktiviteten muterar. Små grodorna, små grodorna, Ej svansar hava de. Profeten misstolkas. Folkmordet får sin förklaring. Bensinpriset stiger lite till. Kåtheten går i repris. Fläckarna går inte bort. Beteendevetaren säger: Jag vet inte.
Månlandningen skryter. Reklamen ljuger. Sharon-frukterna skäms över sitt ursprung. Israel sätter dammet i halsen. Genpoolen är skitig. Pythagoras sats handlar egentligen om sperma. Bergsgorillan känner sig utrotningshotad. Maskrosen känner sig ouppskattad.
Slemhinnorna hinner inte med. Immigrationsverket kryssar i. Samlaget lagstadgas. Hjärnblödningen sitter dåligt. Kontoutdraget säger: Nej! Naiviteten säger: Hoppsan!
Överdosen överdriver. Koffeinet orkar lite mer. Masochisten ber om mer. Beroendet tar aldrig slut. Slumpen gör aldrig fel. Hela havet stormar. Kärleken låter sig inspireras. Allt får fart. Riktningen finns överallt.
Cykelkedjan hoppar av. Vykortet kommer bort. Maneterna hänger med. Årstiden gör ett segervarv. Ansvaret rymmer hemifrån. Gråten fastnar i halsen. Bröllopet ställer in. Handen glömmer sin plats. Regnet störtar, med dödsförakt, skriker TJOHOO!!
Adoptionsbyrån har REA. Ta två för en. Tillgång och efterfrågan kommer inte överens. Mobbaren slår hårdast. Tålamodet fegar ur. Fallskärmen ångrar sig. Sanningen speglar opinionen. Opinionen säger: Skoja bara. Nazisten vinkar frenetiskt. Missförståndet gör entré. Orden räcker inte till. Talfelet skyller på språkbristningen. Ordförrådet vet sina begränsningar. Kommateringen önskar den var en punkt. Punkten önskar att den var utropstecknet. Utropstecknet vill egentligen bara viska ömt, bara en gång.
Polarisen byter om. Matadoren har scenskräck. Verkligheten spelar svårtolkad. Dammråttor är flockdjur. Radioaktiviteten muterar. Små grodorna, små grodorna, Ej svansar hava de. Profeten misstolkas. Folkmordet får sin förklaring. Bensinpriset stiger lite till. Kåtheten går i repris. Fläckarna går inte bort. Beteendevetaren säger: Jag vet inte.
Månlandningen skryter. Reklamen ljuger. Sharon-frukterna skäms över sitt ursprung. Israel sätter dammet i halsen. Genpoolen är skitig. Pythagoras sats handlar egentligen om sperma. Bergsgorillan känner sig utrotningshotad. Maskrosen känner sig ouppskattad.
Slemhinnorna hinner inte med. Immigrationsverket kryssar i. Samlaget lagstadgas. Hjärnblödningen sitter dåligt. Kontoutdraget säger: Nej! Naiviteten säger: Hoppsan!
Överdosen överdriver. Koffeinet orkar lite mer. Masochisten ber om mer. Beroendet tar aldrig slut. Slumpen gör aldrig fel. Hela havet stormar. Kärleken låter sig inspireras. Allt får fart. Riktningen finns överallt.
Staden av ord
Jag ser en stad av ord, byggt av alfabetet, konstruerat av språket. Där arkitekten är typsättaren och skolan rättstavningsprogrammet. På hospitalet vårdas endast dyslektiker och analfabeter, medan receptfria lexikon och ordböcker säljs på apoteket.
I staden av ord har varje stadsel sitt eget typsnitt, olika marginaljusteringar och tempus. Varje byggnad uttrycker sin egen författares språk, ett fuskbygge kan identifieras av syftningsfel och inskjutna bisatser.
Jag ser radhus som synonymer, en upprepning av en kollektiv vilja.
Jag ser en stad som inte bara existerar på grund av orden, utan är orden, levandegörs av dem, andas, viskar, diskuterar, argumenterar och ibland höjer rösten.
Jag ser en stad av ord där asfalten breder ut sig som ett tryggt mantra vilket staden vilar på, kalla det intention, kalla det avsikt. Jag ser byggnader sammanhållna av ordet, cementerade med versaler, isolerade med gemener och dekorerade med superlativ, öppna fönster som utropstecken. En olåst dörr blir ett kolon.
Jag ser en stad av ord där höghusen talar maktspråk. Trapphusen som stigande och dalande melodier håller samman dialekterna och leder in i olika dialoger, bildar nya meningar. Våningarna skiljs med ett radbryt.
I källaren finns det outtalade, det som inte sägs eller en och annan lögn. Ett trasigt lysrör kommunicerar med morse signaler. Anslagstavlan agerar ledningscentral för envägsdialogerna.
Kollektivtrafiken är transportmedel för de ord som behöver sägas ansikte mot ansikte. Tunnelbanerälsen är stadens stämband , när staden harklar sig, stammar och snubblar på orden uppstår signalfel.
Graffitin på husen är ett försök att sätta ord på ord. Att ta tillbaka ordet och göra det till sitt. Ibland måste vissa byggnader rivas, som om någon ändrade sin åsikt, reviderade och omformulerade sig.
I staden av ord är dansgolven på klubbarna fyllda av kroppspråk, takten som rytmen i versmått.
Jag ser en stad av poesi.
I staden av ord har varje stadsel sitt eget typsnitt, olika marginaljusteringar och tempus. Varje byggnad uttrycker sin egen författares språk, ett fuskbygge kan identifieras av syftningsfel och inskjutna bisatser.
Jag ser radhus som synonymer, en upprepning av en kollektiv vilja.
Jag ser en stad som inte bara existerar på grund av orden, utan är orden, levandegörs av dem, andas, viskar, diskuterar, argumenterar och ibland höjer rösten.
Jag ser en stad av ord där asfalten breder ut sig som ett tryggt mantra vilket staden vilar på, kalla det intention, kalla det avsikt. Jag ser byggnader sammanhållna av ordet, cementerade med versaler, isolerade med gemener och dekorerade med superlativ, öppna fönster som utropstecken. En olåst dörr blir ett kolon.
Jag ser en stad av ord där höghusen talar maktspråk. Trapphusen som stigande och dalande melodier håller samman dialekterna och leder in i olika dialoger, bildar nya meningar. Våningarna skiljs med ett radbryt.
I källaren finns det outtalade, det som inte sägs eller en och annan lögn. Ett trasigt lysrör kommunicerar med morse signaler. Anslagstavlan agerar ledningscentral för envägsdialogerna.
Kollektivtrafiken är transportmedel för de ord som behöver sägas ansikte mot ansikte. Tunnelbanerälsen är stadens stämband , när staden harklar sig, stammar och snubblar på orden uppstår signalfel.
Graffitin på husen är ett försök att sätta ord på ord. Att ta tillbaka ordet och göra det till sitt. Ibland måste vissa byggnader rivas, som om någon ändrade sin åsikt, reviderade och omformulerade sig.
I staden av ord är dansgolven på klubbarna fyllda av kroppspråk, takten som rytmen i versmått.
Jag ser en stad av poesi.
Sitt ner i båten!
Hörru, Kuksugare
Det är en stoväxt arier som tycker att jag tar för mycket plats i baren. Och jag undrar om han har mist sitt förstånd eller om han bara är missförstådd. För i min umgängeskrets är inte en kuksugare nödvändigtvis något dåligt.
Så jag tänker, han kanske menade det som en fråga...
Hörru, Kuksugare?
Men det gör han inte, Så inbillar mig att jag kan utbilda honom.
Lugna ner dig. Jag ser att du läcker av intimitetsproblem. Jag ser igenom dina nödlösningar. Du letar nödutgångar, ett CTRL-ALT-DELETE för empatin, som låtsatskompisar och tredjehandskontrakt, plastblommor. Du vill ha ett rättstavningsprogram för kuraget, en aoutopilot för självklarheter som ingen behöver förklara.
Men skärp dig!
Det är aldrig någons fel. Ingen vill stå till svars. Alla vill festa men ingen vill stanna och städa.
Jag ljög inte, det var orden som kom ut i fel ordning.
Jag skrek inte det var mina stämband som vibrerade i otakt.
Jag är inte vilse det är min gata som hela tiden flyttar på sig.
Jag är inte full, Jag är okej, det var asfalten som kom upp slog mig i ansiktet.
Kafferingar i anteckningsblocket är inte ett tecken på effektivitet, mer ofta ett strömavbrott i motoriken.
Det räcker inte att visa framtänderna, ibland måste du visa framfötterna. Att du harklar dig innan du talar räknas inte som god retorik. Jag ser igenom din språkliga ateism, om du inte själv tror på vad du säger, hur ska du kunna övertyga mig?
Kom igen!
Jag vet att trängselavgiften är till bara för att få oss känna oss mindre ensamma. Jag vet inte vad dem har sagt till er men ta inte emot godis eller organ från främlingar det kan sluta med att du känner något du inte var beredd på.
När jag var liten så hade jag sönder en porslinskruka men limmade ihop den i smyg, fast gråtandes erkände allt för min mamma trots att den såg helt ny ut. För jag visste vart sprickorna fanns. Jag kan ofta undra vart den sortens ärlighet tog vägen. Om det bara var vårdslösheten som stannade kvar.
Så sitt ner i båten!
Det är en stoväxt arier som tycker att jag tar för mycket plats i baren. Och jag undrar om han har mist sitt förstånd eller om han bara är missförstådd. För i min umgängeskrets är inte en kuksugare nödvändigtvis något dåligt.
Så jag tänker, han kanske menade det som en fråga...
Hörru, Kuksugare?
Men det gör han inte, Så inbillar mig att jag kan utbilda honom.
Lugna ner dig. Jag ser att du läcker av intimitetsproblem. Jag ser igenom dina nödlösningar. Du letar nödutgångar, ett CTRL-ALT-DELETE för empatin, som låtsatskompisar och tredjehandskontrakt, plastblommor. Du vill ha ett rättstavningsprogram för kuraget, en aoutopilot för självklarheter som ingen behöver förklara.
Men skärp dig!
Det är aldrig någons fel. Ingen vill stå till svars. Alla vill festa men ingen vill stanna och städa.
Jag ljög inte, det var orden som kom ut i fel ordning.
Jag skrek inte det var mina stämband som vibrerade i otakt.
Jag är inte vilse det är min gata som hela tiden flyttar på sig.
Jag är inte full, Jag är okej, det var asfalten som kom upp slog mig i ansiktet.
Kafferingar i anteckningsblocket är inte ett tecken på effektivitet, mer ofta ett strömavbrott i motoriken.
Det räcker inte att visa framtänderna, ibland måste du visa framfötterna. Att du harklar dig innan du talar räknas inte som god retorik. Jag ser igenom din språkliga ateism, om du inte själv tror på vad du säger, hur ska du kunna övertyga mig?
Kom igen!
Jag vet att trängselavgiften är till bara för att få oss känna oss mindre ensamma. Jag vet inte vad dem har sagt till er men ta inte emot godis eller organ från främlingar det kan sluta med att du känner något du inte var beredd på.
När jag var liten så hade jag sönder en porslinskruka men limmade ihop den i smyg, fast gråtandes erkände allt för min mamma trots att den såg helt ny ut. För jag visste vart sprickorna fanns. Jag kan ofta undra vart den sortens ärlighet tog vägen. Om det bara var vårdslösheten som stannade kvar.
Så sitt ner i båten!
Samboskap
Du är en sådan som sparkar uppåt, arg och ärlig om allt, alltid säger som det är och du vet inte hur irriterande det kan vara. Trots att regnet letade sig in under våra täcken lyckades du hålla din humor torr. Du köpte 500-pack värmeljus på Ikea, lika mörkrädd som förr men du dolde det bättre. – Det blir ju mysigare... sa du.
Du kritiserade statsmakter och avfärdade planer på chartersemester i ett andetag. Och du spolade alltid tillbaka banden på den där gamla videobandspelaren. Du påminde mig om min pappas födelsedag och gömde fjärrkontrollen och sa – Det är för ditt eget bästa. Och jag älskade dig för det.
Du döpte låtlistan till det Stora Blå soundtrack men jag vet att den var full av Justin Timberlake, som du dansade till när du var själv hemma. Jag vet att du gjorde så för jag gjorde likadant.
När vi handlade på Åhlens bad jag kassörskan slå in allt , inte för att du fyllde år utan för jag visste att du tyckte Åhlens-tanten var en surfitta och hon var skitdålig på att slå in saker. och det gjorde henne arg och dig glad. Du backade alltid upp mig när jag ljög om alla böcker jag påstod mig ha läst. Det fanns någonting fint med det.
Du sa att jag var som den där personen ens föräldrar använde i exemplet: Om din bästa vän hoppade över ett stup skulle du också gör det? Och ja, det var som om vi hoppade tillsammans.
Jag minns den där gången jag fick dig att skratta så att det kom lite kiss.
Du lämnade kärleksbrev på kylskåpet... nej inte på kylskåpet. Under sängen, där lämnade du det och det stod:
Jag tappar alltid fotfästet, takten, talet när du säger mitt namn. En sekund av din blick utlöser små naturkatastrofer i solarplexus. Det är inombordslaviner som accelererar i takt med jordbävningarna i mitt hjärta. Du är en knäsvaghet i min hjärna. Din röst blir ett eko av en resonans som vibrerar sönder luften mina andetag inte når. Jag håller andan. Jag vill linda mig runt din ryggrad och viska till dig inifrån alla snuskiga saker jag inte vågar säga högt. X
Men så minns jag att det var ju jag som skrev det där brevet och hittade det under sängen för du hade slängt det där och det var jag som kissade på mig och var mörkrädd och spolade tillbaka banden och inte ville åka på chartersemester. Det var ju bara jag som hoppade och du lämnade faktiskt mig innan vi ens flyttade ihop. Vi började ju aldrig vår relation för du slutade höra av dig. Vi kände ju aldrig varandra för jag frågade aldrig vad du hette.
Du kritiserade statsmakter och avfärdade planer på chartersemester i ett andetag. Och du spolade alltid tillbaka banden på den där gamla videobandspelaren. Du påminde mig om min pappas födelsedag och gömde fjärrkontrollen och sa – Det är för ditt eget bästa. Och jag älskade dig för det.
Du döpte låtlistan till det Stora Blå soundtrack men jag vet att den var full av Justin Timberlake, som du dansade till när du var själv hemma. Jag vet att du gjorde så för jag gjorde likadant.
När vi handlade på Åhlens bad jag kassörskan slå in allt , inte för att du fyllde år utan för jag visste att du tyckte Åhlens-tanten var en surfitta och hon var skitdålig på att slå in saker. och det gjorde henne arg och dig glad. Du backade alltid upp mig när jag ljög om alla böcker jag påstod mig ha läst. Det fanns någonting fint med det.
Du sa att jag var som den där personen ens föräldrar använde i exemplet: Om din bästa vän hoppade över ett stup skulle du också gör det? Och ja, det var som om vi hoppade tillsammans.
Jag minns den där gången jag fick dig att skratta så att det kom lite kiss.
Du lämnade kärleksbrev på kylskåpet... nej inte på kylskåpet. Under sängen, där lämnade du det och det stod:
Jag tappar alltid fotfästet, takten, talet när du säger mitt namn. En sekund av din blick utlöser små naturkatastrofer i solarplexus. Det är inombordslaviner som accelererar i takt med jordbävningarna i mitt hjärta. Du är en knäsvaghet i min hjärna. Din röst blir ett eko av en resonans som vibrerar sönder luften mina andetag inte når. Jag håller andan. Jag vill linda mig runt din ryggrad och viska till dig inifrån alla snuskiga saker jag inte vågar säga högt. X
Men så minns jag att det var ju jag som skrev det där brevet och hittade det under sängen för du hade slängt det där och det var jag som kissade på mig och var mörkrädd och spolade tillbaka banden och inte ville åka på chartersemester. Det var ju bara jag som hoppade och du lämnade faktiskt mig innan vi ens flyttade ihop. Vi började ju aldrig vår relation för du slutade höra av dig. Vi kände ju aldrig varandra för jag frågade aldrig vad du hette.
Det oprovocerade våldet
Jag vill våga påstå att det inte finns något som kan kallas för oprovocerat våld. För det var något hos mig som gjorde "Han" så infernaliskt förbannad till den grad att han kände sig tvungen att slå och sparka mig i ansiktet.
Jag tänker mig att det här är vad han såg i mig och vad jag såg i honom.
Du är kanal fem. Du är Sverige Demokraterna, ett hål i ozonlagret, en sten i skon, punka på cykeln. Du är ett otvättat kön. Du är träningsvärk, Diarée, alarmet på väckarklockan som inte går igång. Du är koldioxid och astma. Du är brytningsfel och popcorn-kärnan som fastnat i gommen.
Du är ett vakuum, en åldersgräns och alla misslyckade knull på fyllan, du är Åke Green, en storlek för liten och svin-influensan, påhittad, hård, liten och kantig.
Du är deklarationen och Mcdonalds, du är könssjukdomen, telefonkön och lågt batteri och den där skrikande ungen. Du är en sån som gör skidbackar av osten och ställer sig till vänster i rulltrappan och sen bara står där!! Du är det där som kommer upp när man inte har något kvar att spy, du är ett utgångsdatum, negationen och refuseringen.
Du är parkeringsautomaten som inte tar kort. Du är bröstcancern och den som aldrig håller käft på bio. Du är tvätthögen och den som aldrig ringer, kallsupen och migränen. Du är Per Gessle. Du är den som startar applåder när planet har landat
Du är fördomen och hatet. Du är nervositeten, girigheten och beroendet. Du är en valjägare. Du är schlagerfestivalen och infektionen. Du är den där nysningen som aldrig kommer ut.
Du är pappret som sitter fast längst in i skrivaren. Du är FRA-lagen. Du är stavfelet och brännskadan. Du är den bortglömda portkoden fyra på morgonen! Du är ryktet, omtentan och arbetslösheten. Du är upprepningen Du är upprepningen och jag HATAR att upprepa mig. Du är CSN-skulden och stoppet i handfatet.
Du är utvisningsbeslutet, mellandagsrean och konsumtionshetsen. Du är abortmotståndet och tvångssterilisering. Du är alla landminor som ligger kvar i en åker någonstans i något land. Du är en sådan som våldtar. Du är alla förtryck som någonsin yttrats, Du är lögn. Du är allt som leder upp till sekunden innan min knytnäve träffar ditt ansikte... och efteråt är du bara ett offer.
Jag tänker mig att det här är vad han såg i mig och vad jag såg i honom.
Du är kanal fem. Du är Sverige Demokraterna, ett hål i ozonlagret, en sten i skon, punka på cykeln. Du är ett otvättat kön. Du är träningsvärk, Diarée, alarmet på väckarklockan som inte går igång. Du är koldioxid och astma. Du är brytningsfel och popcorn-kärnan som fastnat i gommen.
Du är ett vakuum, en åldersgräns och alla misslyckade knull på fyllan, du är Åke Green, en storlek för liten och svin-influensan, påhittad, hård, liten och kantig.
Du är deklarationen och Mcdonalds, du är könssjukdomen, telefonkön och lågt batteri och den där skrikande ungen. Du är en sån som gör skidbackar av osten och ställer sig till vänster i rulltrappan och sen bara står där!! Du är det där som kommer upp när man inte har något kvar att spy, du är ett utgångsdatum, negationen och refuseringen.
Du är parkeringsautomaten som inte tar kort. Du är bröstcancern och den som aldrig håller käft på bio. Du är tvätthögen och den som aldrig ringer, kallsupen och migränen. Du är Per Gessle. Du är den som startar applåder när planet har landat
Du är fördomen och hatet. Du är nervositeten, girigheten och beroendet. Du är en valjägare. Du är schlagerfestivalen och infektionen. Du är den där nysningen som aldrig kommer ut.
Du är pappret som sitter fast längst in i skrivaren. Du är FRA-lagen. Du är stavfelet och brännskadan. Du är den bortglömda portkoden fyra på morgonen! Du är ryktet, omtentan och arbetslösheten. Du är upprepningen Du är upprepningen och jag HATAR att upprepa mig. Du är CSN-skulden och stoppet i handfatet.
Du är utvisningsbeslutet, mellandagsrean och konsumtionshetsen. Du är abortmotståndet och tvångssterilisering. Du är alla landminor som ligger kvar i en åker någonstans i något land. Du är en sådan som våldtar. Du är alla förtryck som någonsin yttrats, Du är lögn. Du är allt som leder upp till sekunden innan min knytnäve träffar ditt ansikte... och efteråt är du bara ett offer.
Det uppenbara
Säg inte att allt är förutsebart och bestämt för att vi sagt så. Bara för att vi har namngett saker och titulerat oss innebär inte att saker och ting kan har en annan betydelse. Allt är inte uppenbart.
Jag vill hellre tro att hallongrottor är underjordiska nätverk av bär och att hemvärnet är en snäll husägarförening.
Jag vill hellre tro att blodomloppet är en tävling, för nu har jag faktiskt tränat i 26 år.
Jag vill tro att det där rycket som kroppen gör precis innan man somnar är gravitationen som upphör att existera för en nanosekund. Jag vill hellre tro att vara överviktig innebär att man är exceptionellt betydelsefull.
Jag vill hellre tro att marknadsföring handlar om vett och etikett för torghandel och att gnällbältet är något man kan hitta på rea på H&M.
Jag vill inte tro att barndomen är ett juridiskt begrepp eller att det finns ett straff för målbrottet. Jag vill inte tro att tålamod är när man är modig nog att tåla vadsomhelst.
Jag vill inte tro att ett funktionshinder skulle på något sätt hindra ens funktion eller att en utvecklingsstörning skulle störa ens utveckling. Jag vill inte tro att en identitetshandling är ett plastkort... utan det är en kyss.
Jag vill hellre tro att valfusk handlar om tvivelaktiga intentioner hos marina däggdjur och att bieffekter har något att göra med kreativa insekter.
Jag vill hellre tro att gasbildning är en läroinstans och att basgångar är hålrum i mitt vaskulära system. Jag vill tro att kräkreflexen är ett Ninja-rörelse jag kan öva upp och att eventuella nackdelar ingår i min naturliga anatomi.
Jag vill hellre tro att radioaktivitet är ett mått för engagemang i etermedierna.
Jag vill tro att varje människa har sitt eget språkrör, det kallas hals och jag vill tro att min telefonräkning visar att jag visst kan prata om hur jag känner.
Jag vill tro att om någon känner sig ömtåligt så borde det betyda att den personen håller för en hård kram. Jag vill allra helst tro att hjärtklappning är något väldigt intimt.
Jag vill hellre tro att hallongrottor är underjordiska nätverk av bär och att hemvärnet är en snäll husägarförening.
Jag vill hellre tro att blodomloppet är en tävling, för nu har jag faktiskt tränat i 26 år.
Jag vill tro att det där rycket som kroppen gör precis innan man somnar är gravitationen som upphör att existera för en nanosekund. Jag vill hellre tro att vara överviktig innebär att man är exceptionellt betydelsefull.
Jag vill hellre tro att marknadsföring handlar om vett och etikett för torghandel och att gnällbältet är något man kan hitta på rea på H&M.
Jag vill inte tro att barndomen är ett juridiskt begrepp eller att det finns ett straff för målbrottet. Jag vill inte tro att tålamod är när man är modig nog att tåla vadsomhelst.
Jag vill inte tro att ett funktionshinder skulle på något sätt hindra ens funktion eller att en utvecklingsstörning skulle störa ens utveckling. Jag vill inte tro att en identitetshandling är ett plastkort... utan det är en kyss.
Jag vill hellre tro att valfusk handlar om tvivelaktiga intentioner hos marina däggdjur och att bieffekter har något att göra med kreativa insekter.
Jag vill hellre tro att gasbildning är en läroinstans och att basgångar är hålrum i mitt vaskulära system. Jag vill tro att kräkreflexen är ett Ninja-rörelse jag kan öva upp och att eventuella nackdelar ingår i min naturliga anatomi.
Jag vill hellre tro att radioaktivitet är ett mått för engagemang i etermedierna.
Jag vill tro att varje människa har sitt eget språkrör, det kallas hals och jag vill tro att min telefonräkning visar att jag visst kan prata om hur jag känner.
Jag vill tro att om någon känner sig ömtåligt så borde det betyda att den personen håller för en hård kram. Jag vill allra helst tro att hjärtklappning är något väldigt intimt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)